Home » Uncategorized » Martin Ackerfors, Sjuttonde förlaget, gästbloggare augusti -15

Martin Ackerfors, Sjuttonde förlaget, gästbloggare augusti -15

Efter ett månadslångt sommaruppehåll är vi nu redo att ta oss an hösten genom att bekanta oss ytterligare med alla inspirerande bokmänniskor som lever och verkar runt om i Östergötland. Augusti månads gästbloggare är Martin Ackerfors som driver Sjuttonde förlaget med bas i Linköping. Martin och Sjuttonde förlaget träffar du så klart på Östergötlands bokmässa lördag 19 september, men nedan har du en chans att lära känna honom lite redan nu.

MA

Hemsida: www.ackerfors.se, www.sjuttonde.se
Twitter: @ackerfors, @sjuttondeforlag
Facebook: www.facebook.com/Martin.Ackerfors, swww.facebook.com/sjuttonde

Martin Ackerfors, Sjuttonde förlaget – gästbloggare augusti -15

För ungefär ett år sedan, i september 2014, blev jag förälder, student och förlagschef på en och samma gång. Inget av det kom som någon överraskning lyckligtvis, men det var inte desto mindre omtumlande. Efter ett fartfyllt år kan jag konstatera att samtliga beslut tycks ha varit rätt. Men hur spännande de två första än ter sig kommer jag här att uppehålla mig vid förlaget. Det verkar på något sätt lämpligast.

Det finns många berättelser om hur Sjuttonde förlaget startade, vissa mer sanna än andra, och tre av dem ska jag dela med mig av nu. Den första är ett drama om svett och tårar, den andra är en spännande historia om en hjältes tillblivelse, och den tredje är en kärleksförklaring till litteraturen.

Svett och tårar

Liksom många andra när jag en dröm om att vara författare. Vilken aspekt av det som är viktigast — att bli läst, att bli berömd, att bli rik — brukar variera, och så även för mig, även om det första i regel är den starkaste drivkraften. Det kom sig därför naturligt att skriva en roman: en psykologisk thriller om en soldat som rymmer från ett krig i ett land som skulle kunna vara Sverige. Glad i hågen lade jag det välarbetade manuset på brevlådan och tre månader senare hade jag fått mina första refuseringsbrev. Processen upprepades därefter mailledes både en och två och tre gånger. Trots vetskapen om att ungefär en promille av manusen förlagen får inskickade antas lät jag mig nedslås.

(Nå, det är väl bara att erkänna, mitt manus är kanske ingen augustpriskandidat, men jag tycker det håller trots att det gått många år sedan jag började skriva det och några år sedan första utkastet var färdigt. Men det här är en utsvävning.)

Känslan jag satt med var besk, minst sagt, och en oförmåga att släppa romanen för att ta mig an andra skrivprojekt infann sig. Med bitterheten kom också en insikt: fler än jag sitter i just den här sitsen. Kanske kan jag bidra på något sätt?

Fröet till det som kom att bli Sjuttonde förlaget låg i jorden sedan länge (mer om det senare) och svetten och tårarna gav det näringen som behövdes. I november 2014 gavs förlagets första bok, Rut och Jean-Pierre firar jul av Maria Ackerfors, ut och i mars 2015 den andra: Musik ska Byggas utav Glädje av Kerstin Björsson. I september kommer nästa, Mannen i rocken av Stina Nilsson Bassell och Marika Lif. Att välja ut och assistera med lovande manus är verkligen en fröjd, att refusera några är det inte, men är tyvärr en nödvändighet.

Vad som händer med min egen roman återstår dock att se.

Pojken som råkade bli förläggare

Att måla upp en tidslinje över vad jag gjort och hur det blev som det blev är nog alltför komplext, istället tänkte jag göra några okronologiska nedslag i min så kallade karriär som alla påverkat mina möjligheter att starta Sjuttonde förlaget.

2008 läste jag en sommarkurs om att skriva historiska romaner. Mitt alternativhistoriska embryo om den verkliga luftballongfärden ingenjör Andrée företog sig blir knappast ihågkommen som något mästerverk, men tydligen gjorde den eller jag så pass starkt intryck att jag några år senare fick frågan om jag ville vara en av lärarna på kursen (tack Cecilia!). Det fanns få saker jag hellre ville och jag tog mig an uppgiften med stort allvar. Att kommentera och lyfta texter kräver åtminstone två saker: förståelse för författarens vision och kunskap om skrivhantverket. Viss fingertoppskänsla är också bra så att man inte råkar ta död på skrivlusten. Alla delarna kände jag mig snudd på orimligt bekväm med.

Någonstans på vägen lärde jag mig också att sätta text och layout. Såhär i efterhand har jag svårt att sätta fingret på en startpunkt, men när jag väl startade förlaget hade jag hunnit göra rollspel, studentkataloger, böcker, broschyrer och allt möjligt och omöjligt närliggande. 2009 gav jag tillsammans med några medstudenter ut en essäsamling om essäer (som går att köpa genom Sjuttonde förlaget), vilket hade givit mig förläggandets grunder, om än i mycket liten skala. När förlagets antagna manus ska sättas har jag således möjligheten att göra i princip allt på egen hand.

Slutligen skulle ju böckerna nå ut till publiken. Jag fick chansen att jobba som kommunikatör på spelhobbyförbundet Sverok (tack Jenny och ni andra!) och fick där uppgiften att med relativt små medel marknadsföra organisationen. Sociala medier, utbildning i kommunikation, presskontakter och jag vet inte allt var vardagsmat och perfekt för rollen som förläggare. På pressmeddelandet om att Sjuttonde förlaget startats fick jag något bättre gensvar än väntat.

På många sätt är Sjuttonde förlaget ett examensprov på allting jag lärt mig i mina tidigare jobb och i den här skalan klarar jag fortfarande av det på egen hand, men vem vet vad som händer på sikt?

Från Bråkmakargatan och vidare

Slutligen tror jag inte att jag hade startat Sjuttonde förlaget utan kärleken till litteraturen. Lotta på Bråkmakargatan var den första längre bok jag läste (om inte annat den första längre bok jag fick, efter att jag gått klart första klass) och gick sedan vidare, via fantasy och science fiction till att bli en riktig storläsare. Så pass omfattande var mitt intresse att jag studerade både kultur- och litteraturvetenskap på universitetet när det väl blev dags att välja.

Givetvis gick det hand i hand med skrivandet och mycket av det jag skriver idag är ju texter om litteratur. Det finns dock ändå en tämligen tydlig skiljelinje. Skrivandet svarar mot ett inre behov av att bli läst och sedd, medan läsandet handlar vidgade perspektiv, bildning, förströelse och ett försök till förståelse för vad det innebär att vara människa.

Första gången jag läste Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez öppnades en helt ny värld för mig, en värld där språket och berättelsen expanderar sättet att se på, ja, i princip allt. Andra gången jag läste den var det en dialog med allt jag ditintills läst. Var den fortfarande lika bra som då jag läste den första gången? Tredje gången jag läste den försjönk jag i dess sammanhang, lärde mig nya saker, nya ord och lät det spegla omvärlden. Ingen av gångerna var sättet att läsa förutbestämt, och jag vet inte hur jag kommer se den fjärde, femte och sjätte gången jag läser den. Däri ligger mycket av litteraturens storhet.

Litteraturen och språket har en magisk förmåga att sätta tankar och bilder i huvudet på andra. Där marknadsintressen härskar behövs en mångfald av texter och genom Sjuttonde förlaget hoppas jag kunna bidra till att fler blir lästa och fler perspektiv får utrymme. Därför har jag inte nischat mig annat än till saker jag tycker är bra, kan göra rättvisa och som bidrar med något (vad är inte alltid bestämt på förhand).

Därför är Sjuttonde förlaget bland de roligaste projekten jag startat.

 

***

Vilken är din favoritbok?
Oj, det är omöjligt att välja en, men några författarskap jag återvänder till är essäisten Rebecca Solnit, Margaret Atwood och Gabriel García Márquez. Dave Goulsons kärleksförklaring till humlorna, A Sting in the Tale (http://ackerfors.se/a-sting-in-the-tale/), är det bästa jag läst i år.

Vad gör du för att koppla av?
Läser, ser på film, går promenader, spelar tv-spel och umgås med familjen. Gärna samtidigt, men en sak åt gången fungerar också.

Har du någon paradrätt i köket?
Gegga. Det låter väl inte som någon kulinarisk höjdare, men har jag någon superkraft så visar den sig genom riktigt geggig pastasås.

Vilket är ditt drömresemål?
Sydamerika. Jag var där två månader (http://ackerfors.se/om-tva-manader-i-sydamerika/) vintern 2012/13 och vill väldigt gärna tillbaka dit.

Vilket är ditt bästa tips på en östgötsk litteraturupplevelse?
Det är inte begränsat till Östergötland nödvändigtvis, men som uppväxt i Kolmården måste jag ändå slå ett slag för Kerstin Ekmans mastiga essäsamling Herrarna i skogen (http://ackerfors.se/herrarna-i-skogen/).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *